2013-11-21
09:44:00
09:44:00
2013-11-22
Herraligen...vart tar dagarna vägen egentligen...om två dagar är det en månad kvar till julafton....... 
Nåja...de är ju bara å gilla läget....
Gilla läget ja...de är ju en av mina största funderingar...
Ärä så enkelt...å bara gilla allt...
Jag är dålig på att "kräva"...
Om jag är missnöjd med nåt...så drar jag mej hellre undan...blir tyst...går in i mitt "tänkarstadium" på gott och ont...hur ska nån förstå...va jag vill...
...när jag knappt förstår det själv....Ibland undrar jag vart alla tankar kommer ifrån...å önskar att man kunde göra som med datorn...sätta hjärnan i "viloläge"...de vore najs tycker jag....
Kanske är det åldern...44 år....det betyder ju på ett ungeför att man nått halvvägs...
"om Gud vill å grejjerna håller"
Möjligen ärä därför man undrar....
Hur ska resten av mitt liv se ut egentligen......
Läste just ett inlägg av Mia Skäringer....
Hon är så j***a bra på att sätta ord på allt....
Det här perfekta livet...har nån det....har inte de flesta kvinnor i "våran ålder" (iaf vi som fött barn) lite daller på magen...lite bristningar på låren...å aningen "hängiga brön".....
Självklart är inte mitt mål...ällä min lycka å va "perfekt"....mitt mål är väl snarare att få in i hjärnan att jag har rätt att ...
"Duga som jag är"
Absolut ingen i min omgivning som påstår nåt annat heller...det är mina egna demoner....
Mycket för mej handlar nog om min "ensamhet"....lixåm det här att bo å leva ensam....
Har ju egentligen aldrig gjort det...på 40 år....
Men...samtidigt har det gjort mej lite starkare....tror jag....
Och att ha ett "distansförhållande" på 13 mil...fanns inte ens i min fantasi....
Det går det med... 
...men kanske inte resten av livet dock....
...men kanske inte resten av livet dock....Det händer ju saker i våra liv...som är jobbiga...å som man verkligen önskar att man hade varann nära...väldigt nära....
Åsså va de de här med min "svältperiod"....
Det går ju sådär....såklart....
...
...Iallafall...det är ledig torsdag...å dags att svepa kaffekoppen...å kliva upp å "carpa de där diemet"
syrran å di små kommer på besök idag så det blir full rulle....
2013-11-12
17:30:00
17:30:00
Jag är en "periodare".....
Mitt liv som "peroiodare".....
Alla har vi våra kors att bära
Ingen är fullkomlig
De må ju va sant...å jaaa jag gillar ordspråk...klokheter...å....ord....roliga ....betydelsefulla...ord...
Men va är dom värda...dom där orden....
Tänk va dom kan ställa till...
Å tänk va dom kan göra nån glad....
Dom formar oss...på gott och ont....
Vet inte...men antagligen är det "ord" till viss del som gjort att jag blivit.....
"EN PERIODARE"
Minns några av orden väldigt väl...
Det tar upp rätt mycket av ens liv...inte kanske orden...utan "beteendet"
Det blir å styra ens liv...lite....
Det "drabbar" familj... å nära å kära.....(som såklart ledsnar ur på "tramset")
Fördelen för mej....är ju trots allt att det inte handlar om varken droger eller alkohol...för det ses ju liksom lite mer "fulmissbruk"....
....iaf av den "stora allmänheten"...
....iaf av den "stora allmänheten"...Men....
På ett sätt skulle det nästan va lättare....
(Påstår såååååklaaaart INTE att de är lätt....)
Än att som jag.... ha MAT som missbruk.....
Det...ä inte sååå lätt å "plocka bort" ur livet...om ni förstår va jag menar....
Givetvis spelar ju vardag/levnadsvanor in....
Det blir liksom ingen ordning på maten när man är ensam jämt...och när man jobbar så oregelbundet....såklart är jag vuxen...å det ligger på mitt ansvar !!!!!!
Just nu....
Är jag på väg in i en "svältfas" igen.....
Det är en hatmånad...mörkt jämt...mycket jobb på G...
Å mycket "ensamtid"
Det är då det liksom börjara krypa i mej.....
Å den lilla 
sitter på ena axeln å viskar "du ä tjock å fet å ful"....
sitter på ena axeln å viskar "du ä tjock å fet å ful"....Har nog alltid haft en "känsla" av att inte "duga"....
Jobbar på det dagligen....
Men ibland är det lättare än andra dagar....
(förresten...jag har faktiskt lite ont i halsen åxå...sådäså....)
2013-11-08
13:37:33
13:37:33
Händelsernas centrum...
Att en del dagar inte alltid slutar som man tänkt sej har ju alla varit med om...på "gott å ont....
Igår va en sån dag för min del....verkligen på just "gott å ont"...
Hade jobbat kväll...å eftersom det spöregnade fick det bli buss hem...
När bussen nådde stan blev det nån minuts väntan...
Såg lite i ögonvrån att en busschaufför "ledde" en person till en bänk....plötsligt reser sej personen och springer ut mitt i bussgatan...chauffören efter å vänder honom tillbaka...då personen springer tillbaka, å ramlar riktigt j**la illa rätt ner i trottoaren.... jag ser allt detta...men konstaterar att det finns hjälp därute redan....
Killen...blir liggande till synes livlös säkert 10 min i spöregnet...
Av nån anledning känner jag att jag behöver gå ut å fråga om jag kan göra nåt....
Dom har redan ringt ambulans och den ska tydligen vara på väg....
Ser att chaufförena blir mer å mer stressade...tittar på klockan...å ringer nån kollega och meddelar att dom inte vet när dom kan komma iväg....
"Plikten" å kanske "placeringsassistenten" i mej.... 
....säger såklart att....
....säger såklart att....-Om ni behöver iväg så kan jag lösa det här....
Dom tackade för hjälpen...meddelade att han har puls å att han andas....åsså for dom....
.....ok...de va ju lugnande....typ....
.....ok...de va ju lugnande....typ....Någon mer kom dit å hjälpte till...det enda vi kunde göra va ju att försöka skydda honom mot regnet...å kolla att han levde.....
Plötsligt "ryckte han till"....vaknade upp...lyckades få ur honom om han va sjuk....eller möjligen druckit lite för mycket.....jodå...han va både sjuk å "drucken"...
Självklart skapar händelser som denna nyfikenhet...två yngre killar hade nu också stannat till...
tack och lov....vi hjälptes åt att bära (inte en liten å nätt) killen in under tak åtminstonde...för nå "hjälp" av räddningstjänst hade inte dykt upp ännu....
Han reser sej upp...är väl ett par huven längre än mej...å minst 50 kg tyngre....
Han tar tag i mina axlar å mer el mindre "dansar" runt med mej...samtidigt som han skriker HJÄLP MEJ HJÄLP MEJ....ögonen va stora som tefat.....
Å jag kände mej liten som en skit....
Vid det här laget...hade vi fått ur honom en del info....han sa att han hade schizofreni...å att han både tog en hel del droger....
Dååå....gick det upp lite för mej...att det kunde varit lite ....farligt.....
Men...tänk om...han haft dom sjukdommar vi frågade om först...diabetes...epilepsi....ällä....spelar det nån roll....det får inte spela nån roll...vi måste våga "HJÄLPA TILL"...
Polis kom så småning till platsen (en hel del "tillbehör" hittades i fickorna)...jag fick lämna min historia...klappade om "killen" å önskade honom lycka till med livet.....
Att alla bussar lyste med sin frånvaro....
Att jag va pissblöt....
Att jag va liiiite mörkrädd i Vattenparken....
Jaaa det kändes som himla små problem...i jämförelse med den "unga mannens"....
Å vilka fina killar som hjälpte mej...
Å jag tror dom såg min lilla rädsla när han valsade runt mej...å är helt säker på att dom hjälpt mej om det hade behövts....
Gruppkram
Å va rädd om varann därute....
2013-11-07
15:47:39
15:47:39
Dom första stegen.....
"Dom första stegen är svåra att ta....
Dom sista tunga att gå...
Alla livets steg däremellan...tänker vi knappast på..."
Nog ärä väl så....
Tänkte å upplevde det väldigt starkt just igår....
Va och hälsade på en liten "Nying" i släkten...har ju liksom gått å blivit faster....
Hon är så fin...lill My....
Kanske fick hon en lite tuff start i livet..men såklart ärä bara å hoppas å tro att allt ska ordna upp sej.
Å samtidigt som vi va där....
Vare begravning för en "annan" när å kär.......
Det ää väl just det som ä livet...det är komplext...lite galet ibland....
Känns lite som jag bor på jobbet just nu...trivs visserligen...men känner ändå att jag står lite å stampar å vill "vidare"
Vill "utvecklas"...ällä ja...nu kan jag ju mellan varven känna mej som motsatsen...lite invecklad....men än så länge inte... avvecklad iaf...å de ä ju bra ....
....Åssåååå....denna månad.....helvetes november med sina tusen nyanser av grååååått...
JAG HAAAAAATAR NOVEMBER
