2013-11-08
 13:37:33

Händelsernas centrum...

Att en del dagar inte alltid slutar som man tänkt sej har ju alla varit med om...på "gott å ont....
Igår va en sån dag för min del....verkligen på just "gott å ont"...
 
Hade jobbat kväll...å eftersom det spöregnade fick det bli buss hem...
När bussen nådde stan blev det nån minuts väntan...
 
Såg lite i ögonvrån att en busschaufför "ledde" en person till en bänk....plötsligt reser sej personen och springer ut mitt i bussgatan...chauffören efter å vänder honom tillbaka...då personen springer tillbaka, å ramlar riktigt j**la illa rätt ner i trottoaren.... jag ser allt detta...men konstaterar att det finns hjälp därute redan....
Killen...blir liggande till synes livlös säkert 10 min i spöregnet...
Av nån anledning känner jag att jag behöver gå ut å fråga om jag kan göra nåt....
Dom har redan ringt ambulans och den ska tydligen vara på väg....
Ser att chaufförena blir mer å mer stressade...tittar på klockan...å ringer nån kollega och meddelar att dom inte vet när dom kan komma iväg....
 
"Plikten" å kanske "placeringsassistenten" i mej.... ....säger såklart att....
-Om ni behöver iväg så kan jag lösa det här....
Dom tackade för hjälpen...meddelade att han har puls å att han andas....åsså for dom.........ok...de va ju lugnande....typ....
 
Någon mer kom dit å hjälpte till...det enda vi kunde göra va ju att försöka skydda honom mot regnet...å kolla att han levde.....
Plötsligt "ryckte han till"....vaknade upp...lyckades få ur honom om han va sjuk....eller möjligen druckit lite för mycket.....jodå...han va både sjuk å "drucken"...
 
Självklart skapar händelser som denna nyfikenhet...två yngre killar hade nu också stannat till...
tack och lov....vi hjälptes åt att bära (inte en liten å nätt) killen in under tak åtminstonde...för nå "hjälp" av räddningstjänst hade inte dykt upp ännu....
 
Han reser sej upp...är väl ett par huven längre än mej...å minst 50 kg tyngre....
Han tar tag i mina axlar å mer el mindre "dansar" runt med mej...samtidigt som han skriker HJÄLP MEJ HJÄLP MEJ....ögonen va stora som tefat.....
Å jag kände mej liten som en skit....
 
Vid det här laget...hade vi fått ur honom en del info....han sa att han hade schizofreni...å att han både tog en hel del droger....
Dååå....gick det upp lite för mej...att det kunde varit lite ....farligt.....
 
Men...tänk om...han haft dom sjukdommar vi frågade om först...diabetes...epilepsi....ällä....spelar det nån roll....det får inte spela nån roll...vi måste våga "HJÄLPA TILL"...
Polis kom så småning till platsen (en hel del "tillbehör" hittades i fickorna)...jag fick lämna min historia...klappade om "killen" å önskade honom lycka till med livet.....
 
 
Att alla bussar lyste med sin frånvaro....
Att jag va pissblöt....
Att jag va liiiite mörkrädd i Vattenparken....
 
Jaaa det kändes som himla små problem...i jämförelse med den "unga mannens"....
Å vilka fina killar som hjälpte mej...
Å jag tror dom såg min lilla rädsla när han valsade runt mej...å är helt säker på att dom hjälpt mej om det hade behövts....
 
Gruppkram
Å va rädd om varann därute....
 



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: