För nio år sedan...på midsommarafton ...ändrades allt...en livsomvälvande upplevelse som saknar all rim å reson....minns det som igår...minns att allt gick åt helvete...minns att jag drog ur strykjärnet...å tänkte att...jag skiter i allt...jag orkar inte...minns att telefonen ringde...en röst jag ALDRIG MER får höra...sa....

"Vill du komma hit...känner att det är nära nu..."

Minns att hela din kortisonsvällda kropp va alldeles blå...hela din kropp va fylld med blåmärken...minns att vi fick lov att hjälpa dej på toaletten...

Minns att du sa till mej...

"Du ska inte va ledsen...jag är inte rädd längre"...

Den överjävulska dödsångesten hade släppt sitt struptag om dej...av allt som denna jävulska cancerstrid förde med sej...är det jag minns som starkast min otillräcklighet...när din dödsångest slog till...kommer aldrig glömma...hur du bokstavligen vred dej...sparkade...skrek...grät ut din ångest...det skär i mitt hjärta ännu idag...nio år senare....

Det va pappas födelsedag...det va midsommarafton....2008...det va din sista dag i livet...din sista dag av kamp...din sista dag av smärta....men du höll ut...till klockan va ...00.50 det rosslade ...du tog dina tre sista andetag....

"Vi saknar dej...du kommer aldrig åter"....

Kanske...är det just såna händelser som gör att man är evinnerligt tacksam för "dom man har"...vissa "till låns"...ännu en gång...❤️

Så länge jag kan/orkar/förmår...tänker jag njuta av det/dom jag har...tänker njuta av livet...och hoppas även kunna komma överens med "mina jag" och njuta även av mej själv en vacker dag....

I morron är det midsommarafton...med nära...kära...mat...jordgubbar ...å säkert även lite väder...😇🙏🏻

Jag väljer iaf...att njuta ❤️❤️❤️