Jag är lite av en motsträvare till julen...tycker det handlar för mycket om pengar och för lite om gemenskap 🙄... barnen önskar sej saker som kostar så mycket så det blir tomt i plånboken redan första veckan i januari 💸

Riktigt det livet lever jag dock inte nu längre...men hittar inte riktigt inspirationen trots allt...

Julkartongen låg för långt in...kallt å jävligt (hela -3* 🥶😉) så inte en chans att jag står å fryser ute i förrådet för att leta på den....

Nä köper nytt...snålnytt kan jag lova, billiga pappersstjärnor (29kr 👌🏻) som jag sätter på befintliga ljuskällor....

Som tur är va Tomas här i helgen...för jag tycks inte tåla minsta lilla motgång utan att hinna använda "jävulsalfabetets" varenda bokstav 🤬😤👿

Jag är en tänkare av rang...

Hur kan det va möjligt att jag typ känner /tänker åt min dotter... 🙄

Antagligen rätt normalt ... om man inte överdriver ... 😬

"Ivan (Överdrivaren 🙋🏼‍♀️) har slagit till....igen 🤭

Lite motgång häromdagen blev till slut för min del ett halvt bryt....

Tankarna går på högtryck... hjärnan nästan exploderar... tårarna rinner ....

NEEEEJ JAG VILL INTE ATT NÅÅÅÅN SKA MÅ DÅLIGT ....

Nästan så jag tror att JAG ska kunna gå igenom/ta smärtan.

Igår fick jag inget svar i telefonen 😳... herregud tänk om hon är så ledsen så hon inte orkar svara...kanske ligger i fosterställning å har panikångest....

Själv blir jag förlamad...får inget gjort...andas med bara överdelen av lungorna....axlarna åker upp... bröstryggen buktar ut....

När jag till slut får ett svar....

Snart är det jul...igen...preciiis som vanligt...fast ändå väldigt ovanligt....

Inget är som förut...ingen vet om det kommer bli som förut 🤔... va förut bättre då ????

Såklart tänker jag då inte på  att folk blir sjuka och dör 🙄... men att det ändå kanske  är ett tecken på att vi borde uppskatta "det lilla" ...se dom vi har runtomkring oss...uppskatta att "vi" slipper stressa som tokar....umgås som familjer...klarar vi det ???

Klarar vi oss med "mindre/färre/enklare"

——

Det är en "prövningens tid" som inte många nu levande ens kunnat drömma om... isolering...ensamhet...alla hemma samtidigt...minsta lilla 11 under näsan = vab = ebb i kassan...folk blir uppsagda...konkurser....ja det är jämmer och elände... och det är lika för oss alla (iaf nästan).... och ja.. vi tycker lite synd om oss själva .... jag med 🙋🏼‍♀️.... jag vill verkligen inte boka av "Spapaketet" den 10-11/12

..behandling/massage...bubbelpool ...trerätters...skön säng .... bara slappa å umgås jag å Tompa...

Men nu är det så....bara att boka av....

——

Mitt i detta mår jag ändå bra av att göra andra glada.... igår blev nån glad 😀🙏🏻

Min mamma är ju en s.k riskgrupp = 70+....

Det blir en jul hemma för henne...ensam, dels för att hon lite "valt det" och för att det jue är en rekommendation...

Vet att för henne är ensamheten inte heller lätt...med massor av barnbarn och t.o.m. barnbarnsbarn blir det extra påtagligt....

"Vi ville göra henne glad" 😊

Dottern kom med förslaget... 

"Jaaaa vi gör en sån julkalender med paket till mormor"

👀

Aningen skeptisk (mest pga att det gärna spårar ur och blir gigaaaaantiska projekt 🤓) antog jag utmaningen ....

Sagt å gjort på två dagar hade vi knåpat ihop 24 st paket ....

Sådär... då kan vi börja djupandas igen 🙏🏻

Det vänder,  och Alexandras rygg börjar släppa sitt krampaktiga jävulsgrepp ...så gudomligt befriande 😇

Det sägs ju att ur varje kris...

(ja jag väljer att kalla det kris...för livet blir för oss så otroligt sårbart när någon "brakar")

...kommer det något bra också..

Hade ett skönt samtal igår  📲 ...som på många sätt kändes befriande...

Äre inte det ena så är det det andra...

Tack och lov .... det börjar gå åt rätt håll 🙏🏻 Alexandra kan gå igen 😇

Dessvärre vare jue med dendär envisa coronan 🦠🥶....måtte det snart ge sej...

Det har varit några välfyllda dagar.. och som jag skrev i tidigare inlägg har jag absolut inget emot det... det som stressat mej mest har varit att se Alexandras smärta och uppgivenhet....

När man "gjort allt man kan"

(och faktiskt är lite trött 🙃...på ett bra vis)

för att hjälpa till ...vilket för mej är en självklarhet för för "de mina".... är det inte utan att man blir lite besviken när man blir kallad "klen/känslig/du tänker för mycket"...,, och allmänt otrevligt bemött under denna tid 🙄... absolut inte av dom jag hjälpt ... förstår mej inte på personer  som saknar empati 🧐....ändå nöjd över att jag ifrågasatte "hen"... kan inte gå med på längre att tom tänka på hur jag andas....

Men nu hoppas vi att det bara blir bättre... på alla plan...

Som om det inte räckte.... 😬🥊

Dottern har gått och dragit på envist ryggont... 

(ja tom där har vi typ lika symptom... det sitter i "vekryggen/bäckenet" å ner emot benet) 

och i söndags brakade det på riktigt och slutade med ambulansfärd  🚑 

Vet inte om det va den där "intuitionen" eller ren å skär tur att jag vaknade till och skulle förflytta mej från sovandes i soffan vid 02.30....till sängen...snabbkolllade telefonen...(eftersom jag visste att hon åkt in)....

"Orkar du hämta mej ? 😴😴😴"

Såklart slår adrenalinet på och man blir klarvaken och genast i "stabsläge"

Det är ändå fascinerande hur kroppen funkar...att man i kris reagerar på några sekunder....å vips sitter man klarvaken i bilen ....

Den trafik man möter nattetid på en söndag är helt klart övervägande utryckningsfordon....usch ... tänk att det händer nånting/nånstans hela tiden... och väldigt ofta sena kvällar eller nattetid.... det är ju dom tiderna vi åxå åkt in varenda gång med Willis .... 

Ut från entrén kommer en morfinhög dotter skjutsad i rullstol... blek och ämlig... med sej div "preparat"....💊💊

Det spelar ingen roll hur gamla ens barn blir...så här vill man inte se dom 🙄....

Man känner sej så hjälplös..  

Det är även såna här gånger det på riktigt märks hur "sårbart" vi lever....

" - Du borde sjukskriva dej iaf en vecka"

Hur sjukskriver man sej från sitt eget liv ???

Hur blir man fri från smärta som troligen beror på det liv/stress  man har levt i i många år....

🔅

Mitt i skrivandet... får Willis en kramp...bara å släppa det man har för händer....och "krama om"....

🔅

Och såklart i dessa kriser vaknar tankar på kommande kris....

🔅

Det är inte jättelätt att hitta kraft och energi jämt ... men om jag får vara med barnen känns det ändå som jag har ett lite "normalt liv"...att fixa å dona...plocka å tvätta... greja med vardagliga sysslor...sånt som dom flesta klagar över.... 🤔

Vi har lagt upp en plan... så vi ska ta oss igenom dessa dagar också 🥊

Idag blire en tur till Ortopedteknik i Falun och jobba vidare på en korsett för Willis ....

Först fångar vi dagen efter en natt här hemma .....och hoppas att mamman blir bättre 🙏🏻

Faller en så faller alla...

Att vara en liiiiten arbetsgrupp 

(typ tre...eftersom en är man och bara jobbar natt) och därför inte räknas 😆) 

och dessutom släkt med varandra är inte enkelt jämt.

Ibland tror jag vi blir så nära varandra så vi blir så synkade så vi mår typ lika (dåligt)  samtidigt 😳

Mår en dåligt så blir alla att må dåligt...tyvärr ....både psykiskt och fysiskt....

Det behövs ju ingen raketforskning för denna uträkning precis , det är skillnad att gå till ett jobb med många arbetskamrater... då kan man lixåm "byta lag" till ett som passar min dagsform just då....

Eftersom Jag är den äldsta/vuxna... känner jag givetvis ett stort ansvar och önskar att jag alltid va pigg och glad och fixade att ordna så att alla mår bra ... 🙄

Jag vet att jag inte kan det... hur gärna jag än vill... för hur det än är kan man ju bara ta hand om sej själv ... menar då såklart fysiskt.... självklart kan/ska man försöka sprida glädje och försöka sträcka ut sin hand åt den som sjunker.... men i slutändan har jag ju ansvaret för mej själv 🙌🏻

Har nu (som vanligt) 🤐 ett projekt för att orka ta hand om mej själv... och som vanligt handlar det om......

Just det .... mat 🥘🙈

Läst en hel del om "hormonell balans" och vad just kosten har för inverkan... har på senaste tiden verkligen känt hur kosten  påverkar mitt mående... jag hör själv hur sur å vresig jag är... har även fått till mej det av min omgivning ... jag känner hur trött och omotiverad jag blir... depressionen står å lurar bakom varenda hörn....tålamodet ska vi inte ens prata om 🥶 och dessutom har jag ju "åldern inne" för just "hormonell obalans"

Som vanligt ...satt jag och googlade efter hjälp för detta...piller...kosttillskott...ringde tom en såndär app i tfn "kry"... då jag häromdagen va helt säker på 

(efter pizza 🍕 å överintag av godis 🍫)

 att jag behövde antidepressiva piller 💊 ....

Det va en väldigt trevlig och förstående kvinna i andra sidan luren ... som absolut tyckte jag va i behov av hjälp.. men tyvärr inget hon kunde göra/skriva ut via telefon....men hon tyckte definitivt att jag skulle kontakta  min VC ....

Näääe... då spricker det... orkar inte ringa VC....

😳😳😳

Så jag drar igång ett annat projekt...och tror såklart på det till 💯 % (som vanligt)...