2013-09-10
08:40:01
08:40:01
Förälder...oro....
"Små barn...små bekymmer...stora barn...stora bekymmer..."
Den ramsan är väl knappast okänd för någon....
Å att den stämmer kan jag skriva under på....kanske mest "stora barn"....
Är man barn när man är stor....jaaaa....så äre, och jag kan äntligen erkänna att jag kan förstå mina egna föräldrar.....
"- Määään hallåååå...ja är fan inget barn längre...jag är faktiskt.....
....ja man va nog rätt ung när man ville påstå att ...så va fallet....man va vuxen....
MEN
Nu står man där å är VUXEN själv...med vuxna/vuxet barn...
Å nog finns oron....
Hur ska det gå...
Hur ska det bli...
Måtte det ordna sej...
Ååå jag vill inte att hon ska va ledsen...
Orosmoln finns såklart i allas liv...och självklart önskar man att man kunde blåsa himlen fri från dessa...iaf över sina barn....
"Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå..."
Just det orosmoln som finns ...är jag tyvärr alldeles föööör bekant med...kanske därför det gör lite extra ont...vill å önskar att det bara ska va lugnt å bra för alla....
Men det verkar va en för stor önskan....
Å självklart vet jag att det är motgångar man blir stark av....
Men ändå...jag önskar iaf.....
