Jag har en "lookalike" 😅

Jooo vi sägs tom va lika till utseendet 👯‍♂️

Är nog benägen att hålla med 👌🏻

Inte nog med det...våra hjärnor 🧠 tycks vara väldigt lika åxå....

Det är lite skönt att ringa ett samtal ibland...till "en sån" ...prata av sej...prata bort sej...känna sej förstådd...få lite energi...🙌🏻

....

Nu ladda för en vända till Eurekakliniken 😬

Tänk om det gick å få reda på vad mitt onda beror på 😫...så less 👿

Denhärbloggen🙄..den ger mej nån form av ångest och skrivkramp..eller ångest är kanske ett starkt ord...

Jag lixåm vill skriva ✍🏻....

Samtidigt känner jag att det bara blir samma mölj hela tiden...kanske för att livet är just så....

Jobb🧒🏼❤️ ....ständig inre oro för Willis🙄...hunden🐶...kärleken👩‍❤️‍👨...vikt👀...(utebliven)träning🙈...smärta 😠.....familj...försöka hjälpa till i diverse "halvkatastrofer"....😬 vet dock inte hur🤔...

Hemmet rasar mellan varven...ser ut som en tonåring bor här ....

Jag ser mönstret...bergochdalbanan....jag "kan" svängarna...förstår sambanden...🙏🏻

" Gud... 

ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra ....

mod att förändra det jag kan....

och förstånd att inse skillnaden"

"Sinnesrobönen"

Den tål att rabblas mellan varven 🙄

Det händer mycket nu...lite överallt...men det ska nog bli bra för alla till slut 🤗

Min lilla fralla är helt fantastisk...han är snabblärd...han tycker allt är roligt...han älskar barn...han är tålmodig och orädd...han geeeer så mycket glädje...och jooodå...han kan "gå på mina nerver " 😅 men det gör han endast för att behaga....

För länge sedan ...typ 13-14 år sedan for vi land och rike runt på hundutställning jag och min syster ...hon hade som mest tre rottweiler samtidigt...många roliga å dråpliga minnen från den tiden 😇🙏🏻...minnen är bra....ingen kan ta dom ifrån dej 🙌🏻

🔻

I helgen va det dags igen att återuppta detta "nöje"😁...dock utan min syster, men rätt säker på att hon gläds däruppe i himlen...och helt säker på att hon och Vallefrallan skulle avguda varandra 🐶

🔻

Om det är ett "nöje" är en riktigt vattendelare...nån i helgens sällskap /utställare va väldigt tydlig med sitt (o)intresse 😉 medans jag själv och några/nån till gillar det hela 😎👌🏻

🔻

Det blir  ofta långa dagar och mycket väntan...så att välja "rätt sällskap" är  "A&O" vill jag påstå...det går verkligen inte att ha med nån som gnäller å vill hem ...eller som gäspar och tittar på klockan i parti och minut ....🙄

Jag vill nog påstå att mitt "sällskap" va ytterst "väldrillat"...en som fixat käk...packat ...organiserat...kört bil...och servat på alla vis 😘🥰❤️🙏🏻

Och en som typ inte sa ett ord på nio timmar (trots tonår och tack vare telefonen) 😁

Sen hur stort intresset var...låter jag vara oskrivet 😅

🔻

Jag har redan från dag ett...fått så mycket beröm för min lilla frallbulle...så många som sagt hur bedårande söt och fin han är...såklart ...vem gillar inte små söta hundvalpar lixåm ....

Att man blir smått dagvill den här tiden på året är ju ingen konstighet...det är söndag på tisdag å lördag på onsdag och fram å tillbaks å hit å dit....🥴

Ibland måste jag faktiskt titta på tfn för att veta vilken dag det är 📲🙌🏻

Idag är det iaf fredag och jag har bytt av nattpersonalen för en timma sedan 🙌🏻 vi håller på att starta upp en dag igen ...jag å Willis 

Det är väl konstigt att det vi känner är så svårt att visa, det är ju lixåm känslor vi har närmast oss...dom är ju lixåm "vi"...är man ledsen ska man bita ihop...är man glad ska man helst inte visa det för mycket heller...när och hur blev vi "såna" 🤔

🔻

Likaså förväntningar på sina egna känslor...den när man bara vill lägga sej ner på golvet i fosterställning och bli klappad på och uppburen i knät som en liten hundvalp...bli sådär genuint omhändertagen....men ingen "ser" det behovet....

Man lär sej "stå ut"

🔻

Jag är jättedålig på att både visa känslor...och tala om hur jag vill ha det...och i och med det blir jag ju också besviken...och troligen väldigt svår att förstå mej på....

🔻

Nu när Willis va dålig över jul och vi verkligen trodde att det va över...överrumplades jag av mina egna känslor...en liten försmak på hur jag troligen kommer att reagera när det oundvikliga kommer..det är ingen angenäm känsla..

Han skrämde mej igen nån dag före nyårsafton, fick en film på en vedervärdig hosta som hållt i i timmar....hela jag stannar upp...jag slutar prata och går in i mitt "överlevnadsmood "...allt verkligen allt annat blir helt oviktigt och hela min funktion fokuserar på Willis....jag blir lixåm helt oförmögen att ta mej an nånting....

🔻

När jag får höra att ännu ett "krabbebarn" somnat in blir det ännu värre...så ... nu har det hänt igen...igår ....

Den här stressen kan nog göra saker med en som man inte kan förklara....både fysiskt och psykiskt....

Det är en dingding värld ....🙄