I går (ons) såg jag på reprisen av "Diagnos okänd" och i samma stund fick jag en ny (ja ny och ny hade väl ingen innan heller precis) idol...Pontus !
En människa med en mer possitiv inställning till livet har då aldrig jag skådat....
För fjorton år sen fick han en hjärntumör som han opererade bort, när jag började titta hade han en lång lista med div problem och då snackar vi inte skoskav eller myggbett kan jag lova...
Han hade tidigare varit både dansare och akrobat, nu hade han inte balans att stå på ett ben ens...

Egentligen känns det som det kvittar va han till slut fick för diagnos, det som imponerade på mej och som gjorde ett enormt intryck va hans motto: JAG TAR DET JAG HAR OCH GÖR VAD KAN....
skulle jag hamna i rullstol så har jag ju iaf armarna kvar.....

Tänkvärt...