Ja ... vem som skulle göra vågen för mitt otroligt nyttiga sätt att leva den här veckan är inte många det kan jag villigt erkänna...

Men det är ju så med hela livet det är liksom som en bergochdalbanamhela tiden....
Det är ju en himla tur att veckorna inte är längre än sina sju dagar, jag tänker på att det liksom inte är så långt tills man börjar om igen....åigen...åigen...åigen...
Och tänk att efter varje vecka som tagit slut (och främst då "djävulsveckan") tycker jag mej kunna se ett ljus
långt där framme, och åter är beredd att ta nya tag.
Ibland känner jag mej riktigt faschinerad över att man orkar, ni vet ekorrhjulet liksom bara snurrar
på och man vet inte riktigt vem och vad som driver det..

Jag tror faktiskt att det är dom små tingen som driver, iallafall mej...det där "lilla" att längta efter !
Själv räcker det att " vi" (jag och mannen) ska gå på revy den 31a, och att vi ska ut på en liten kryssning
till karibi, nej nu höll det på att bli galet menar Åland i februari...det räcker bra för mej i allafall