Känns alltid lite vemodigt att åka på hundutställning...
Det va ju liksom Maries    och min grej, (kan nästan sitta och tänka att jag vill skicka henne ett sms om hur det går...)
Men å andra sidan känns det liksom bra också, att det vi både tyckte sååå mycket om kan hållas vid liv.

Mina "utställningsvänner" Camilla och Moa är så "kuliga" att vara med så det är värt att kliva upp i ottan, för att få umgås en hel dag tillsammans !!!
Man måste nog vara lite "galen" egentligen för att förstå tjusningen med detta fenomen, mycket får man se en dag som denna...både folk och fä....



En lite mer rättvis bild på Moa....


En Moa som dock inte hade en av sina allra bästa dagar, mådde lite "tjyvens" och hann tom lägga en liten kräkla....
Men som alltid får fin kritik, behövs lite finjusteringar bara så lossnar det snart....
Tack för en fin och trevlig dag (som vanligt)