Fortfarande...

Är fortfarande väldigt glad å tacksam för "T"....som fått mej att tro igen ...
Som gör mej glad bara att veta att jag finns i hans tankar, å han i mina...som får mej att tänka på att försöka att inte "tänka" så mycket...precis va jag behöver...å många med mej...

Va är det som gör att "man" måste rusa iväg med alla tankar hela tiden......
Är det kanske typiskt kvinnligt...eller...

Är rätt säker på att alla runtomkring oss på nåt vis fått ta del av livets "hårda skola"...som man kan tycka skulle göra oss lite mer ödmjuka för livet...njuta här å nu...jobbar på det iaf ...

Och oavsett va som händer i framtiden är det så betydelsefullt å få träffa människor som har förmågan att "smitta av sej" dessa "egenskaper", lägger dom i "hårddisken" å hoppas jag slipper drabbas av nåt "virus" som raderar denna oväderliga "mapp"....

Hej vännen! Jag är otroligt glad att du mår bättre, åh du ska veta att du är den finaste människa jag har mött i mitt liv.... Och du försänar att må bra..

Du är otroligt duktig att skriva och yttrycka dig på bra och underbara sätt...

Varma kramar till dig...

Din vän Johanna