2010-11-26
07:24:24
07:24:24
Helt galet....
Ja...att det kan bli galet i drömmar har vi ju alla varit med om.
Å jag tror, el vet, att när man inte är på topp kan det då verkligen bli galnare än vanligt....
Jag har många gånger drömt att jag ska ringa...men det är helt omöjligt, för siffrorna sitter inte där dom ska...och dom flyttar på sej hela tiden också....
Nattens dröm va riktigt galen....
Jag va på nåt läger av nåt slag...en jobbarkompis (som tydligen va på samma läger...) kom till mej och sa att - Dom ringde från vårdcentralen och talade om att du har cancer...
Jag blev såååå jla förbannad, för så kan man ju inte få göra.....hälsa via nån annan
....
När jag skulle ta mej till telefonen för att ringa upp å fråga hur f-n dom kunde göra så...så satt jag i rullstol...och hjulen va så vinda så det gick inte att ta sej fram....
Plötsligt va jag iaf på vårdcentralen...å va riktigt pissed off...skällde som en "bandhund"
...
Men man fick visst göra så sa dom....
All personal började gråta, kanske skällde jag för mycket...
...
Min största sorg va att "Du" nog inte skulle komma till sjukhuset å hälsa på mej...
Så jag va ju tvungen att ringa å fråga, men ville ju egentligen inte, efetersom jag "lovat" att inte höra av mej mer...lämna dej ifred...
Jag ringde...och det funkade...hmmm....jag kommer tom ihåg va du svarade...lika trevlig som vanligt...
- Hej, den rösten känner jag igen...
Va jag fick för svar kommer däremot aldrig att få veta...
Jaaaa tokigt kan det verkligen bli...när man saknar å längtar efter människor som betytt så mycket, och som mot min vilja "lämnat" mej....
...
ÖGON KAN GLITTRA...LÄPPAR KAN LE...MEN SORGEN I MITT 
...KAN INGEN SE...
Å jag tror, el vet, att när man inte är på topp kan det då verkligen bli galnare än vanligt....
Jag har många gånger drömt att jag ska ringa...men det är helt omöjligt, för siffrorna sitter inte där dom ska...och dom flyttar på sej hela tiden också....
Nattens dröm va riktigt galen....
Jag va på nåt läger av nåt slag...en jobbarkompis (som tydligen va på samma läger...) kom till mej och sa att - Dom ringde från vårdcentralen och talade om att du har cancer...
Jag blev såååå jla förbannad, för så kan man ju inte få göra.....hälsa via nån annan
....När jag skulle ta mej till telefonen för att ringa upp å fråga hur f-n dom kunde göra så...så satt jag i rullstol...och hjulen va så vinda så det gick inte att ta sej fram....
Plötsligt va jag iaf på vårdcentralen...å va riktigt pissed off...skällde som en "bandhund"
...Men man fick visst göra så sa dom....
All personal började gråta, kanske skällde jag för mycket...
...Min största sorg va att "Du" nog inte skulle komma till sjukhuset å hälsa på mej...
Så jag va ju tvungen att ringa å fråga, men ville ju egentligen inte, efetersom jag "lovat" att inte höra av mej mer...lämna dej ifred...
Jag ringde...och det funkade...hmmm....jag kommer tom ihåg va du svarade...lika trevlig som vanligt...
- Hej, den rösten känner jag igen...
Va jag fick för svar kommer däremot aldrig att få veta...
Jaaaa tokigt kan det verkligen bli...när man saknar å längtar efter människor som betytt så mycket, och som mot min vilja "lämnat" mej....
...
ÖGON KAN GLITTRA...LÄPPAR KAN LE...MEN SORGEN I MITT 
...KAN INGEN SE...
