Ibland kan man verkligen känna sej liten...å ensam...
Som när man tex får ont...så ont så man inte kan stå på bena....
När man inte vet hur man ska ta sej till telefonen å ringa 112... för att man tror att man håller på å "gå åt"
(de e nåt som ja inte tror i första taget kan ja säga)
När man tror att man ska kräkas av smärta....åsså är man ensam....
Väldigt ensam....
Åååå va man blir liten åxå...som ett litet "ämmäl"....

Men som vanligt brukar de lösa sej....ett liiitet gult piller å 40 minuter senare...står man på benen å de rullar på igen....tänk hure kan va....

Moooaaahhhhaaa så vart de lite *tyckasyndommejsjälvblogg* idag....