Såklart...... har jag funderat över om jag ska delge andra..... om det som händer i mitt liv...ibland är svaret ett självklart nej...samtidigt är det lite skönt att "berätta/dela med sej".....

Jag vill jue iaf tro att ni som läser...har nåt litet intresse av mitt liv....

har man inte det...är jue valet enkelt....

fått sååå många snälla välmenande ord skickat till mej...och det värmer...verkligen...

TACK  !!!!!

 

Har idag (torsdag) tagit ett sjumilakliv...en början på nåt nytt...en början att ta "hjälp"....

Att kliva in på en "mottagning" och få det bemötandet jag fick...det är guld värt...jag har verkligen hamnat där man "vet vad man gör"

 

"ABC kliniken...för vuxna med ätstörning"

 

Att sitta och prata om så mycket känslor med nån som verkligen lyssnar och kan ställa frågor som kanske är svåra för anhöriga att ställa..det geeer väldigt mycket...nån som träffat massor av (vuxna) människor med liknande problem...och ändå kan  tala om att "det är inte så konstigt att det blivit så här"...

Nån som förstår den skam och skuld jag känner....

Helt enkelt nån som man inte känner...."äsch det är bäst jag slutar älta nu...dom blir nog less på mej...å är nog trött på att höra detta"...det blir lätt såna tankar.....

 

Helt klart...tyckte hon att jag behöver deras hjälp...att ja "passar in" in kategorin "ätstörd"....

Däremot...kan/vill  jag INTE att hör talas om "sjukskrivning" och ytterst nära "utmattningssyndrom"...det klarar jag inte...finns inte många jag känner som blivit sjukskrivna och mår bättre efteråt...snarare tvärtom...nääää däremot..."tid för mej själv" typ träna ...och göra glädjande saker...umgås med nära och kära som ger mej energi...det tror jag på...som tur är är jag lyckligt lottad på den fronten...!!!!

 

Jag tror på mej själv...och vet att det med rätt verktyg ska gå att återskapa denna gamla skuta...

 

AMEN