Känns lite som att ha levt i en bubbla senaste tiden....så mycket händelser på så kort tid...🙄

Hinner knappt med...eller ens förstå allt som händer...så mycket snälla människor som vill så väl...det ska överklagas...tilläggas information...sökas mer...samtidigt ska man vårda kroppen...gå på behandlingar...

Känner att  samtidigt mitt i allt detta väcks en hel del negativa tankar och beteenden...besvikelse som är svår att förklara ...bristen på förståelse...det är ett krångligt livspussel....och som ett brev på posten knackar dendär ätstörningen på...men den ska inte få fäste igen...🥊

Däremot har jag en förhoppning...att ev på torsdag följa med en kompis 👯‍♀️ till "detdärbortglömdagymmet"

Jag vill verkligen...men dessa hjärnspöken sätter griller i huvudet på mej....

Vi hade möte med våran "chef" från assistansbolaget igår...känns alltid bra å träffa våran Ewa...däremot undrar jag vad hon tänker om mej...som varje gång är typ klädd i pyjamas och ser ut som ett vrak när vi ses...🙈

Samtidigt som vi satt och hade möte om Willis ...blev ännu ett "krabbebarn" en ängel....🦋....

Det va trots den stora sorgen... ett av det finaste medd jag sett....som dottern fått på sin tfn....

Så otroligt "varmt" beskrivet...om ett lugn som infann sej....🙏🏻❤️.....