När jag blir ensam....när Willis åkt hem....det är då jag inser ....hur mycket man....lyssnar....kollar....uppmärksammar....vrider ....vänder....

Det är då jag kan drabbas av paniken....över just denna tystnad....ingen som rosslar.( och det kan ärligt talat göra en galen mellan varven)...hostar....andas.....krampar.....inga kinder att pussa å på....å få det där lilla svaret...den lilla höjningen av hakan till svar...och det där lilla leendet....det lilla "oooo:et"som svar....den där lilla lilla glädjen....som gör så mycket för kraften och orken.....

Och sen då...när den tystnaden blir bestående.....

tomheten....herregud hur ska det bli dååååå 😳.....

Samtidigt....kan jag sakna ett helt normalt liv....va nu de är....tänkte på det igårkväll...när jag kunde sätta på mej lurarna å spela musik medans jag hemmafixade....bara en sån sak....

Det är väl en hiskelig tur (säkert tusende gången jag skriver det) att vi kan leva som vi gör🙏🏻....att vi kan dela på Willis....så vi alla får in det normala livet mellan varven...antar att det är det som är...

TID FÖR ÅTERHÄMTNING 

Idag ska jag återhämta  mej ett dygn på jobbet....vara normal....packa matlåda....😇👍🏻

Va ut på en liten tur igår....känns åxå skönt..prata med nån ....äta efter vägen....handla lite småsaker....komma ut.....så nöjd med mina fynd....

🤗