Jag kan lugnt påstå att gårdagens terapi och blogginlägg har knådats av sovhjärnan 🥴

Alltså hur mycket kan drömmar handla om, man borde lixåm sovit i 14 dagar för att hinna med allt känns det som….

Så mycket olika människor och händelser….ihopblandat till en riktig kladdig  julgröt 🥣 

***

Jag hoppas verkligen (med tanke på föregående inlägg) att ingen tror att min enda dröm vore att få fem miljoner…eller att jag skulle missunna dom som behöver det…för så är det verkligen inte….

***

Jag minns att min syster sa en gång under hennes sjukdomstid ….

"Man hör aldrig om insamlingar till nån leukemifond"

Tror det är lite den känslan jag har…

Den som smakar lite bittert, man känner sej lite bortglömd, ensam, nästan ingen vet nåt om Willis sjukdom, så vi måste lita väldigt mycket på oss själva….

då när hon sa det va hennes hopp åxå borta….( och vi visste såklart innerst inne att det såklart gick pengar även till hennes sjukdomsforskning )

Det finns inget mer att göra, bara att försöka göra det som är kvar så lindrigt som möjligt….och där är vi jue nu igen….

Det enda vi kan göra är att lindra symtomen och försöka sätta lite guldkant på tillvaron för Willis….

RIP MARIE ❤️🙏🏻

***

Idag är det 1:a december… 

Hemma hos mej finns inte ett enda pynt framplockat 🙈 jag vet ärligt talat inte vart det är 📦… nånstans i mitt tetrisliknande förråd ….

Kanske jag och Wilda pyntar lite i morron eftersom hon ska sova hos mej inatt 🥰

***

Här "på jobbet" är det pyntat och fint iallafall 

Willis halvsitter i sängen och är i full gång att rossla igång lungsystemet… jag dricker mitt kaffe…Valle han sitter ståndaktigt utanför och väntar på att Alexandra ska vakna….