Påbörjade ett riktigt gnällinlägg....efter några rader tog jag bort det... vem bryr sej 🤷🏼‍♀️....men börjar så sakteliga på nytt 🙃

Inte ens vården bryr sej... känns det som, när man behöver dom som mest....

Hur svårt kan det vara å ge några piller starkare än Alvedon... när man har så ont så man inte kan gå....när man suttit på akuten i 11 !!!!!! Timmar och blir hemskickad med exakt samma piller som man redan har ... som inte funkar.... och dessutom får till svar....

"Man börjar inte bygga hus genom att lägga taket först"

Alltså skjut mej 🤮🔫

Det är sånt här bemötande som gör att man/hon/vi typ aldrig söker vård.... man lever så nära på gränsen till ett "sammanbrott" ändå,  så när man känner sej "inte tagen på allvar" trillar man långt ner på pinnhålen .

Vet att jag inte borde klaga på vården med tanke på Willis... men det är många pusselbitar 🧩 som måste passa ...det är sårbart nog att leva ett liv som detta ändå.....